fbpx
Jenny Ahlin

Jenny Ahlin

Ull och skinn från svenska får

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Fårullens uppbyggnad och form ger den dess unika egenskaper. Ullplagg isolerar mot kyla och svalkar varma dagar, vilket passar i ett växlande klimat. Ullen kan även ta upp mycket fukt utan att kännas blöt och har självrenande egenskaper. Plaggen behöver därmed sällan tvättas, luktar inte illa efter användning och tappar inte formen. Om du gärna lagar mat över öppen eld är ullplagg att föredra då det brinner dåligt.

Ullfiberns uppbyggnad och egenskaper

Ullhåren har fjäll, epiderminsfjäll, som ligger omlott. Det gör att håret känns slätt när man drar åt ena hållet och strävt åt andra hållet. Dessa fjäll gör att ullfibrerna kan haka i varandra vilket krävs för att ullen ska kunna gå att spinna till garn eller filtas/tovas. Fukt och värme ökar möjligheterna att fibrerna hakar i varandra. Det är detta som sker när man tvättar ett ylleplagg i för hög temperatur. Vid filtningen blir tyget mer kompakt och krymper i storlek.

Ullfiberns glans beror på storleken på epiderminsfjällen. Ju större fjäll desto glansigare fibrer. De grövre fibrerna har större fjäll än de tunna. Epiderminsfjällen gör även att vatten har svårt att rinna längs med fibern och den feta ytan gör att vattnet inte letar sig ner mellan fibrerna. Det är detta som gör att ylleplagg har stor vattenupptagningsförmåga och även värmer då det är blött.

Under fjällen ligger barkcellerna som bygger upp själva fibern. Innanför dessa finns märgen som ibland kan vara ihålig. 

Bottenull, täckhår och märghår

Ullen delas in i bottenull, täckhår och märghår. Bottenullen är mjuk och består av fina fibrer som håller värmen bra. Den är vanligast i ullproduktionen. Crossbred och merino är två vanliga fårraser som producerar bottenull.

Täckhåren är långa, grova och starka fibrer som har stora epidermisfjäll. Det gör att täckhåren är glansiga och inte så lätt tar upp vatten.

Märghår, eller dödhår, är grovt, rakt och sprött. Den går inte att färga och sorteras bort innan spinning. Den gör ullen luftig och skapar därmed god ventliation till fåret.

Ulltyper

Ullfibrerna kan bli 2,5-45 cm långa och generellt blir fibern grövre ju längre den är.

All ull går att använda även om den har olika egenskaper beroende på fårras. Det är ullfiberns glans, krusighet och spänst som avgör vad den lämpar sig bäst till. Ju krusigare en ullfiber är desto mer värmeisolerar den. Mjuk och finfibrig ull växer på halsen, buken och bröstet. På bogarna (skuldror och axlar) växer den bästa ullen och på sidorna är den något grövre än på sidorna.

Lång och fin ull använder man till garn och den grövre ullen kan tovas till bland annat sulor. Ull som passar till stoppning är spänstig ull, det vill säga som återtar sin form efter att man kramat ihop den. Till tovning och som isolering i byggnader lämpar sig ull från alla svenska lantraser.

Svenska fårraser

De svenska lantraserna är anpassade till det nordiska klimatet och hit räknas Finullsfår, Gotlandsfår, Gutefår, Jämtlandsfår, Ryafår och tio raser allmogefår.

Finullsfårets ull ger ett mjukt och glansigt garn eller skinn som går att ha nära huden utan att det sticker. Fibrerna är finkrusiga, växer tätt och finullsfåren saknar i princip märghår. Ullen är vit, svart eller brun och går bra att spinna. Den blandas ofta med ull från gotlandsfår för att få ett stickgarn av högre kvalitet. Föreningen Svenska Finullsfår

Gotlandsfåret är ett grått får som härstammar från vikingatiden och är Sveriges vanligaste fårras. Ullen är stark, mjuk och glansig vilket gör att den passar mycket bra till tovning men även till garn. Från gotlandsfårets tackor och lamm får man vackra grå pälsskinn. Gotlandsfårsföreningen

Gutefåret har gamla anor och är en unik svensk lantras. Ullen varierar från svart till vitt men bruna nyanser kan förekomma. Fibrerna är raka eller vågiga och gutefår har bottenull, täckhår och märghår. Ullen passar till tovning. Föreningen Gutefåret

Jämtlandsfåret är en ny svensk ras och en korsning mellan Dansk Merino och Sveafåret. Korsningen genomfördes i början av 2000-talet för att få fram ett får vars ull är tillräckligt mjuk för att kunna användas till kroppsnära kläder. Ullen går bra att spinna både maskinellt och för hand samt tova. 

Ryafårs ull är vågig, lång, mjuk och stark. Färgen är vanligtvis vitt, svart eller brunt. Ullen har traditionellt använts till täcken och dalkullornas dräkter, vilket varit räddningen för det utrotningshotade ryafåret. Under modern tid har man använt ullen till mattor. Föreningen Ryafåret

Till de svenska allmogefåren räknas tio raser som alla har fått sina namn efter en geografisk plats. De tio allmogefåren är: Fjällnäsfår, Helsingefår, Dala pälsfår, Gestrikefår, Klövsjöfår, Roslagsfår, Tabacktorpsfår, Svärdsjöfår, Värmlandsfår och Åsenfår. Allmogefåren bevaras i genbanker och deras ull varierar både i färg och kvalitet. Föreningen Svenska Allmogefår

Klippning och sortering

Fåren klipps på våren och hösten. Höstullen är den mest värdefulla eftersom djuren har gått ute hela sommaren. Även vårullen kan ha bra kvalitet om djuren haft bra foder och en god stallmiljö.

Efter klippning sorteras ullen utifrån hur ren den är och om ullen innehåller dödhår.

Ull från hals, lår och buken brukar sorteras bort direkt. Även fibrer som är kortare än 5 cm sorteras bort. Ull som är för oren för att kunna tas tillvara kan man använda att täcka med i trädgårdslandet. Den tillför då näring, håller fuktigheten och håller borta ogräs och sniglar.

Tvätta ull

Fåren utsöndrar ullfettet (lanolin) för att skydda håret mot solljus och fettet gör även ullen mjuk och smidig.

När man ska tvätta fett ullgarn är det bästa tvålflingor och ammoniak. Ammoniaken gör att fettet inte bildar stora droppar och tvålen gör att fettet inte fäster på ullen. Vanligt tvättmedel avfettar ullen alltför effektivt, lite ullfett bör finnas kvar. Ullen ska sedan torka i varm luft men inte i solljus.

Sker ullspinningen maskinellt tvättas ullen innan och spinnolja tillsätts. Otvättat garn används när man väver och kan även användas när man stickar. Plagget blir därmed luftigare än om garnet tvättas innan stickning. Ska man färga garnet måste det tvättas innan.

I Sverige finns ett storskaligt tvätteri på Gotland. Ullkontoret tvättar cirka 50 ton svensk ull per år. 

Kardning

Ullen kardas otvättad vilket gör att kardorna måste rengöras efter varje användning. Ullfettet blir stelt vid kyla, håll en hög rumstemperatur för att lyckas bra med kardningen.

Korta fibrer kardas och långa fibrer kammas. Därefter sträckes det ut till ett löst förgarn som snos ihop och rullas upp.

Spinning

Sländan är det äldsta spinnredskapet och handspinning kräver mycket övning och skicklighet samt att ullen är av bästa kvalitet. Sländan kopplades med tiden ihop med ett hjul. Spinnhjulet är grunden till Spinning Jenny. Trampspinnrocken utvecklades på 1530-talet och den äldsta funna i Sverige är från 1580.

Spinnmaskinerna spinner ett jämnare garn upp till 10 000 gånger snabbare än för hand. Beroende på maskin finns olika krav på ullfibrernas längd.

Ullberedning i Sverige

Det finns cirka tio småskaliga spinnerier i Sverige. Gemensamt för alla spinnerierna är att de spinner svensk ull. De flesta säljer sina egna garner och spinner ull som fårägare lämnar in. Några tvättar själva ullen, andra låter ett närliggande tvätteri sköta tvättningen.

  • Ullspinneriet i Brink
  • Båven spinnhus
  • Filtmakeriet
  • Gotlands ullspinneri
  • Karlsbergsgården
  • Solkustens spinnverkstad
  • Stenkyrka ullspinneri
  • Ullforum
  • Åddebo ullkaderi
  • Östergötlands ullspinneri

 

Beredning av pälsskinn

Att bereda pälsskinn är arbetsamt, tar tid och är svårt att lära sig på egen hand. Direkt efter slakt ska pälsskinnen saltas in vilket även fungerar som en konservering. Beredningen startar med att skinnet återfuktas och sedan skrapas ren från alla hinnor. Skinnet spänns upp och med räcknagel och skinnskrapa räckas skinnet. När hinnorna är borta sköljs skinnet rent från blod och urin och halvtorkas. Betningen kan utföras på olika sätt och dess syfte är att få hårsäckarna att sluta sig så att de inte lossnar. Du kan myrsyrebeta eller mineralbeta. Sedan tvättas skinnet försiktigt, torkas och återfettas. För att få skinnet mjukt dras det i en dragvidja eller liknande.

Olika fårraser ger olika kvaliteter på pälsskinnen. Till exempel är det gotländska pälsfåret framavlat för att ge fina pälsskinn. Ryafåret ger ryaull, finullsfåret ger finull, norsk spelsau ger gobelängsull och islandsfår ger lammsskinn med rak ull.

Lamm som ska slaktas bör klippas minst 2 månader före slakt för att det ska bli bra kvalitet på skinnen. Vuxna får som slaktas på våren har oftast en lägre kvalitet på skinnen.

Skinnen delas in i plädskinn och pälsskinn beroende på längden på ullen. Om ullen är 3,5 cm läng är det ett plädskinn och är den 1,5 cm är det ett pälsskinn.

Senaste kommentarer

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs även:

    Svenska träslag

    I den här artikeln beskriver jag Sveriges vanligaste träslag utifrån växtplats och virkets olika egenskaper. Först presenterar jag barrträden och därefter lövträden

    Läder och skinn

    Människan har sedan urminnes tider nyttjat djurhudar till bland annat kläder, skor, väskor och förvaring. Djurhudarna är en biprodukt från slakt som